Alltså nervositeten när man väntar på feedback, provresultat och betyg i en kurs är svår att beskriva men jag kan väl försöka.
Det är ett konstant obehag i magen, vid minsta lilla tanke på det knyter det sig i magen och man blir nästan illamående när mejlikonen visar att det kommit ett mejl från Britt-Marie. Haha. Det där är en mild förklaring.
Mitt mål från början var att klara godkänt gränsen men när jag insåg att mina ambitioner kunde ge mig bättre betyg är det klart att målet ändras också, men så länge jag känner att jag gjort mitt bästa så är jag nöjd vilket betyg jag än får.
Nu börjar jag inse att även om jag inte lägger ner min själ och all ledig tid på plugg och inlämningsarbeten så når jag betyg som är helt klart tillfredsställande.
Vilket inte betyder att jag kommer lägga ner MINDRE energi på plugget men stressen minskar när man vet att det finns så mycket kunskap där inne i skallen utan att plugga arslet av sig.
Jag ska säga er att det krävdes mod att skriva det där. Haha, men jag har lovat att vara snällare mot mig själv och våga tro på mig själv.
Resultat ger motivation vad det än gäller.
Jag kommer antagligen aldrig sluta bli nervös inför betyg och feedback men jag kommer inte känna lika mycket stress inför prov och inlämningsuppgifter, tror jag. Haha!
Idag fick jag ett sms om hur det gick i specialpedagogiken och jag blev som en fiolsträng direkt, alla sinnen slog bakut och hjärtat började banka hårt.
Jag såg ingen notis på mejlikonen, såg att fler fått sina betyg och på en nanosekund tänkte jag att det måste bero på att jag misslyckats som det dröjer med min feedback och betyg.
Det visade sig att mobilen inte uppdaterat mejlen så när jag kollade via datorn så fanns där ett mejl från Britt-Marie.
Hua Hua Hua, ville verkligen inte öppna det eftersom jag vet med mig att jag inte gjort mitt bästa och inte lagt ner så mycket energi på plugg och på inlämningsarbetet. Mycket pga alla känslor som dyker upp kring Emils årliga hjärtkontroll.
Jag tog i alla fall tjuren vid hornen och jag tror t.o.m att jag grät en skvätt av synen på skärmen. Alla sinnen i balans, hjärtat lugnade ner sig snabbt och av lättnad kom tårarna.
FAN Jessica, sluta va så självkritisk...DU är ju hur duktig som helst sa jag till mig själv.
Nog om detta....Skriver ner det så jag kan gå tillbaka och läsa det när jag hör tvivlet banka på!!!
Annars idag har det varit VABdag med Englisen. Passade på att skriva lite på inlämningsuppgiften som ska mejlas på söndag också. Vid 13.30 var det dags för BVC besök för både Emil och Elvin. 4 års kontroll för Emil och 2,5 års kontroll med Elvin. De passerade U.A båda två. Elvin impade ordentligt med sina färdigheter som den pladderkvarnen han är. Han rabblade upp färgerna på pennorna utan problem, ritade på pappret han fick, räknade pennorna och när Eva frågade om dockans kroppsdelar tittade han på henne som att öh varför frågar du det, det vet väl alla. Haha. Lille Elvin, han är en riktig kunskapssvamp. Han suger åt sig av allt. Även Emil räknade, ritade och svarade på Evas frågor men när det var dags för hörsel och syntest gick det bra en liten stund sen tröttnade han och ville inte alls vara med på noterna så de sakerna fick vi en ny tid för. Kanske inte är optimalt att göra de sakerna sist och inte efter en dag på dagis. Tröttheten kom som ett brev på posten. Så nästa tid är på morgonen och då hoppas vi att det går bättre.
Mina fina pojkar, de finaste i Världen.
Två helt olika individer men ändå så lika.
Emil som är lite mer försiktig och reserverad när det kommer till nya människor och nya saker medan Elvin är mer framåt och inte rädd för något.
Däremot är Elvin en riktig mammagris.
Någonting de har gemensamt är envisheten och viljan. (de egenskaperna har iofs alla tre)
Man gör verkligen inte som man vill med dessa Bark ungar. Haha.
Finaste Pojkarna på jordhögen som de säger själv.
(de menar på jordklotet)
Lite skadade av pappas grävjobb. Haha.
De skulle skrivas massa saker i detta inlägg men Ninja Warrior distraherar mig. Kanske kommer det ett inlägg till senare.
Tjing Tjing
.jpg)
