onsdag 27 februari 2013

Dop Dop Dop...

Hjärnan går nu på högvarv vill jag lova.
Ideérna slåss om utrymmet där inne.
TROR i alla fall att jag bestämt mig för färgtemat, turkost, vitt & silver.
Silver väldigt sparsamt men lite smådetaljer som ballonger, tårtdekoration och kanske något mer,
men det mesta ska gå i vitt & turkost.
Letar fortfarande inspiration men börjar väl ha en ganska klar bild på hur det hela ska se ut.
Matbiten känns också klar och även fikat.

Inväntar bara inbjudningarna så jag får skicka iväg dem.

Sen är det åter igen väntan,
på att alla ska OSA innan man börjar med alla förberedelser.
Lite onödigt och fixa massor och så visar det sig att INGEN kommer.

Jaja, nu ska jag vila hjärnan lite från Elvins dop och försöka hitta på en outfit till på Lördag.
Måste ju även styla min lilla faschonista till dotter,
iofs brukar hon tala om hur det ska vara och jag får vackert lyda.

Jag har en sak hängande i garderoben som jag skulle vilja ha på mig,
men törs fasen inte änns prova den ännu dessutom tror jag inte jag har någonting i skoväg som passar årstiden :(

O C H håret!
Shit vilken katastrof!!!
Har inte besökt frisören sen veckan innan Elvin föddes OCH det är alldeles för längesen.
Iofs skiter väl Jamie i om jag är risig i håret, har omatchade kläder osv och det är ju för hans skull jag går dit. ;)
Ger han mig ett leende så kommer jag känna mig  mer än godkänd även iklädd sopsäck!

Åh vad kul det kommer bli!!!


Första bilden på Sötnöten Jamie
(förutom ultraljudsbilden då)


Så himla fin! 
Älskade unge...Tack för att just JAG får vara en del i ditt liv!



OCH här kommer tårarna!
Hamnar såklart i ett nostalgiskt ögonblick.
Ungefär januari 2012 och sen framåt till dagens dato. 
W O W
är det enda som dyker upp i huvudet och 
T A C K ! 


 





1 kommentar:

  1. Åh älskade vän...Vi har delat så mycket redan som yngre men nu är det något annat,något verkligen speciellt vi delar här och nu.

    Minns så väl när jag berättade för dig,jag stod i tvättstugan,nervös,orolig men så jävla lycklig.

    Inte långt senare ett nytt samtal,den här gången var det du som ringde. Även det ett ögonblick jag föralltid kommer minnas. Minns jag sorterade tvätt o när du först frågade vilken vecka det var jag hade sagt jag var i började tankarna fladdra iväg o jag var tvungen o sätta mig på sängen...kunde de,du?nu? nää..eller? Joo så va de!!! Glädjetårar i massor! Ett mirakel,finns inget annat sätt att beskriva det på.

    Precis just där o då började en helt fantastisk resa så full av förväntan,oro,planering men framförallt KÄRLEK♥ o vi har gjort den tillsammans o ja hoppas vi kommer fortsätta att följas åt för vi är så glada att ni är en del av vårt liv.

    Love ya!

    SvaraRadera