Hur kan saker man tidigare älskat att göra bli helt ointressant, skapa ångest och osäkerhet?
Varför börjar man helt plötsligt se på människor med andra ögon?
Människor man sett upp till, människor man älskat att vara nära...
Händer det något med en själv? Förändras människorna i fråga eller har man bara klamrat sig fast i en illusion, i tron om att det varit på ett annat sätt än det varit?
Egentligen inget att fundera på...finns bara en sak att göra. Blicka framåt, ta klokare beslut, bjud in människor varsamt och stäng ute de som får magen att reagera.
God natt...❤
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar