Våran värld är en grym plats och det är vi medvetna om, i alla fall de flesta. De närmsta dagarna kan det inte ha undgått någon om hur det ser ut med flyktkatastrofen vid medelhavet. Det är vidrigt att människor och framförallt barn ska behöva uppleva sånt skit och t.o.m. ta sina sista andetag rädda, blöta och kalla i ett stort hav. Bilderna som florerar högt och lågt har självklart etsat sig fast på min och många andras näthinna. Jag vet egentligen inte vad jag tycker om att publicera dessa hemska bilder. Det har säkert gett effekt men jag vet i alla fall att jag inte hade velat ha mitt barn på första sidan i en tidning i ett sånt läge, det är vad jag känner rent spontant i alla fall. Alla tycker och känner olika, så är det, men har någon frågat pojkens pappa om det var OK ett publicera bilden? Det vet inte jag, han kanske har gett sitt godkännande...
Jag försöker inte ta på mig några skygglappar men jag klarar inte av dessa bilder, så är det bara. Jag har gjort det jag kan och i det här fallet skänkt en slant och ägnat dem många tankar. Ingen kan göra allt men alla kan göra något. Kunde jag skulle jag utan tvekan ta emot varenda unge som förlorat sina föräldrar. Ge dem det jag ger mina barn varje dag, men det är tyvärr inte möjligt.
Det svider i bröstet...det gör ont att försöka tänka sig in i pappans situation. Han försöker rädda livet på sina två barn och sin fru. Han förlorar alla tre där ute på havet. Barnen glider ur händerna på honom...barnen spolas upp på en strand i Bodrum, döda.
Bodrum...platsen jag, Engla och Patrik besökte för några år sedan. Nu förknippas inte staden längre enbart med glada minnen. Synen av pojken delar det utrymmet i mitt huvud.
Fan...barn ska inte behöva vara rädda, otrygga och sakna en trygg säng att sova i om natten eller en trygg famn att krypa upp i när de är oroliga eller skrämda. Inget barn förtjänar det. Alla barn förtjänar trygghet, kärlek och värme.
PUNKT
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar