Infinner sig alltid i min mage vid den här tiden på fredagar och idag är inget undantag.
Magen har gått helt bananas och pulsen slår fortare och fortare.
Blicken går från dataskärmen (är på jobbet) ut mot dörren varannan sekund. När som helst kan han kliva in genom den...
Och när han gör det ler jag sådär fånigt ni vet.
Iklädd sina arbetskläder som säger att han haft bråttom hem så han har skitit i både dusch och att byta om på jobbet. Han vill hem, hem till oss så snabbt som möjligt. OCH vi vill såklart ha hem han så snabbt som möjligt.
Varje sekund av tid tillsammans räknas.
Jag älskar att jag har de här känslorna. Som bara blir starkare och starkare för varje dag...❤️
Finns ingen annan ❤️
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar