Amor Vincit Omnia

Halleluhja moment! 

För två veckor sen fick vi en inlämningsuppgift i Hälsopedagogik som ska vara klar på onsdag. Det dröjde ett tag innan jag kikade på uppgiften och när jag väl gjorde det kände jag bara My God!!! Det här blir tufft. Jag vägrade titta på den igen men i fredags insåg jag det är ett måste. Så jag började läsa igenom frågorna och uppgifterna, en efter en och konstaterade att 2 av 9 frågor var relativt enkla att hitta svar på men långt ifrån solklara. (Dessutom räcker det ju inte att svara på frågorna, det ska in en diskussion i slutet, innehållsförteckning, syfte, metod och en jäkla massa mer) Jag slet mitt hår, kände tårarna bränna, orken försvinna och likaså motivationen. Jag hade bestämt att fixa den under helgen men i helgen spenderade jag zero timmar på uppgiften. Så idag kände jag mig aningen körd liksom. 

Jag fick sluta tidigare idag så då åkte jag hem och satte mig med en tonfisksallad och började plita ner svar efter svar. BAM liksom, helt plötsligt flöt det på galant och uppgiftsjäveln är mejlad. Kanske inte den bästa prestationen jag gjort men absolut det bästa jag kunde ha åstakommit med denna uppgift. Som sagt, den va tuff!!! Men det är jag också!!! Så det så!!! 

Idag unnande jag mig ett aerobic pass också. (Belöningen för att arbetet flöt på så bra) Underbart var ordet. Vissa människor är verkligen som balsam för själen. Jag älskar när stämningen är som den var idag på passet. Massa pepp, fina ord, både utdelade och inkasserade. Massa kramar och glädje, det här är träning när den är som bäst!!! ❤️ 

Fick meddelande från mamma att ja inte behöver komma imorgon så då är det plugg hela dagen som gäller. I helgen blir det ju inte en enda minuts plugg. Kanske på tåget, får se. 

Ska bli så jävla kul, skönt, spännande, inspirerande, alla positiva ord får inte plats här. Ser sjukt mycket fram emot denna helg. Gbg here we come! Taggad Terese? 😊 

Vad har annars hänt sen jag bloggade sist? Jo, just ja, Elvins rum är färdigt och jisses så fint det blev och vad stolt han är över sin "stora" säng. Lille Mini! Jag har ingen bebis kvar ju. Känns så definitivt när blöjan är helt borta, spjälsängen borta och allt det där som tyder på att det finns en bebis i hemmet! Nappen är dock kvar och får vara det ett tag. No panic med den. Jag tycker det är ganska skönt att han börjar bli större, jag älskar tiden när de liksom kommer ut ur sitt skal och börjar utforska världen på ett annat sätt än innan. Mer som ett barn, inte som bebis. Alla frågor, berättelser, tankar och allt annat som hör till. Barn är så otroligt kloka. 

Nej ni...här får det bli sängen nu!!!