Ensamvarg
Jag har hittat ett bra sätt att förklara mig själv på.
Ensamvarg som trivs i flock.
Jag ÄLSKAR att umgås med människor osv, men ÄLSKAR nog ensamheten mer.
(när det kommer till andra än min familj)
De vill jag gärna ha runtomkring mig så mycket det går.
Jag älskar att stoppa in hörlurarna i öronen, vrida upp volymen, stänga allt & alla ute och bara vara ensam.
Detta händer ju såklart oftast på promenaden el på gymmet.
Jag är beroende av att bara få låsa in mig för mig själv emellanåt.
Att bara gå runt hemma och skrota är också något jag trivs vansinnigt mycket med.
Jag har nog varit en sån som okejjat allt för många gånger att JAG/VI kan komma till dej/er,
inga problem,
men egentligen vore det ju najs om det vore tvärtom emellanåt också.
Jag är sån,
har inga problem med att slänga kidzen i bilen och åka åt något håll,
men vill jag alltid det?
Skyll sig själv helt enkelt, men det går ju och ändra på.
Det är märkligt,
människor vill umgås,
men helst hos sig själva annars kommer det genast något i vägen för en dejt el liknande.
Såklart är inte alla jag umgås med på detta vis.
Långt ifrån.
Var kom detta ifrån egentligen?
Jaja, jag vet varifrån, men det går över, det gör det alltid.
Sinom Tid!
Tror det är dags för Ensamvargen att vara just ensam ett tag.
(lägga 100% på mina barn och MIG själv)
TACK & GONATT!
NI är det absolut finaste & dyrbaraste jag har!
Känner igen mig i det du skriver,jag är väldigt social av mig och älskar att umgås,men har ändå beovet av att vara ensam.jag mår bra av det.
SvaraRaderaJag har inget behov av att gå i mammagrupper utan tycker det är skönt att hänga hemma med min dotter.Vill jag umgås,umgås jag-men jag trivs med att bara vara också.
<3