Amor Vincit Omnia

Carl Emil Patrik Junior

Vid den här tiden för 1 år sedan hade det hela dragit igång och jag var fortfarande hemma, 

trots vilda protester från min Mamma som minsann inte skulle stanna hemma längre med mig.

(hade värkar med 2-3 min mellanrum)

Jag lugnade henne med att det gjorde inte så ont ännu och jag vill absolut inte riskera att bli hemskickad.

Pratade lite med förlossningen och de tyckte iaf att jag skulle ringa hem den blivande pappan då han jobbade i Sthlm.

Efter ett tag blev värkarna starkare och förlossningen tyckte absolut att jag skulle komma in.

Lillebror fick agera chaufför då jag aldrig pallat mammas bilkörning med värkar etc.

(mamma är INGEN rally kajsa direkt)

Smärtan var fortfarande helt okej, lätt att andas igenom.

Ringde Patrik på vägen  och sa att han inte behövde åka hem utan han kunde åka direkt till Karlskoga.

I detta skede trodde jag fortfarande att allt skulle avta och att Patrik åkt från Sthlm helt i onödan.

Väl inne på förlossningen undrade de hur jag mådde osv

Hur mådde jag?

Prima ballerina minsann.

Efter en timme anlände Patrik och mamma åkte hemåt (motvilligt tror jag)

Blev så glad när jag såg Patrik att jag började tjuta.

Haha

De undersökte mig och konstaterade att jag var öppen 3 cm och jag tänkte:

-Helvette, vi får åka hem igen

Sen frågade de vad jag ville ha för smärtlindring

-Inget svarade jag, jag har ju inte änns ont än. Jag vill spara det tills det verkligen gör ont.

Här någonstans förklarade iaf BM att hem skulle vi minsann inte för här skulle det födas barn.

De frågade om jag ville ta ett bad i alla fall.

Jag älskar verkligen badet så jag var inte svårövertalad.

De gav mig en morfon spruta

(vilket jag fortfarande undrar över, varför fick jag den?)

Kände iaf inget av den.

Kanske slappnade kroppen av inifrån eller så.

Badade i ca 1½ timme, efter det höll både Patrik o Jag på att avlida i det klibbiga badrummet.

Efter detta var det dags för undersökning igen.

WOW öppen 10 cm

Är det såhär lätt och föda barn?!

De frågade åter igen vad jag ville ha för smärtlindring och fortfarande var svaret detsamma, men nu sa BM att du kan ta något nu för nu kommer bebis snart.

Så jag började ta lustgas.

Här börjar förlossningen bli en dimma för mig.

Arg på BM, pekar finger, trasig doppler, vill ha ut BM därifrån, sliter henne i håret vid värkar och även hennes glasögon rök i golvet (detta såklart i tron om att det var Patrik som stod bakom mig)

Tappar fokus en del pga att BM verkar vara från en annan planet.

Hon försöker gång på gång få mig att ligga ner så det kan ta ctg kurvan och jag fullkomligt HATAR att ligga ner, jag vill röra på mig, stå upp, gå etc...

Till slut fattar hon att jag tänker inte LIGGA ner.

Jaja, som tur är blir det ju skiftbyte och Tanja kliver in som en skänk från ovan.

Hon och hennes kollega ser på mig att jag är irriterad på förra Bm,

hon ler mot mig och säger:

-Nu föder vi barn

Här går det undan minns jag, tror kanske det tog en timme eller så sen kom han ut som Stålmannen,

med ena armen före huvudet. 

Fina Fina Emil ser Världen

 för första gången onsdagen den 23 februari 2012 kl: 23.06

3172gr och 50cm

GRATTIS på din 1-års dag Älskling!

Vi älskar dej!

Kärleken är Gränslös