VAB VAB

Ja...3 dagar med Elvin förra veckan och idag fick jag hämta Engla från skolan.
Hur mycket får/kan man vabba egentligen?!
Usch för detta dåliga samvete...men Kidsen är viktigast! Punkt Slut!

Jaja, det är som det är. Skönt att vi har den här möjligheten i Sverige i alla fall.

Hur leker livet här då?
Jo det är stabilt...har utrotat ett och annat hjärnspöke i form av att lita på min egen förmåga samt kunskap till 100%.
Livet är här och nu, det ska levas därefter. Sen har jag ett fantastiskt bollplank samt vän på jobbet, Alesia.
En såndär person som ser det där som man själv inte ser ni vet och styr en rätt när man smyger iväg in i snåriga buskar.
I vått & torrt.
Hon är realisten när jag får knasiga tankar och ideer...vilket i och för sig var längesen nu.
I och med detta har jag insett att många saker i mitt tankesätt varit riktigt skeva. Jag har även insett vart detta startade och den biten är ingen barnlek att bli av med men jag har kommit en bit på väg. Så är det. 

Jag tror också att det är superviktigt att hitta det där lilla extra, där man tankar energi och endorfiner.
Det får under inga som helst  omständigheter bringa fram stress, tvång eller prestationsångest.
Det ska enbart ge en skön feeling...man ska ha rensat ut det där negativa, stressen, tröttheten osv.
Jag har hittat det i promenader. I några veckors tid nu har jag haft som mål att börja dagen med 50-60 min på löpbandet, det har funkat kanon. Sen har jag även tagit kvällspromenader ute i den härliga höstluften, älskar krispigheten.
Det här har haft en otroligt positiv effekt på mig...både psykiskt & fysiskt.
Jag är mycket piggare, gladare etc.

Träning & motion har ju bevisats ha en fantastisk effekt på oss överlag så inget unikt i sig men ändå.
Jag älskar ju att träna och röra på mig MEN det måste vara på rätt sätt. Man måste hitta det som känns rätt för en själv. Det får aldrig ge ångest och det här med att jämföra sig med andra, big no no.
Svårt, absolut men det förstör så otroligt mycket...framförallt dödar det allt vad träningsglädje heter.
Alla har olika mål vad det gäller träning och motion, det får man inte glömma. Det man ser på sociala medier är sällan sanningen heller...

Emellan promenaderna älskar jag fortfarande att köra hårda gympass varvat med kräkcardio MEN det måste inte ske 4,5,6,7 dagar i veckan efter en viss mall. Det sker när mitt liv och min vardag ger utrymme för det. Ibland på gymmet & ibland hemma i vardagsrummet. Svårare än så är det inte, egentligen.

Blev aningen långt ang. detta men nu har det även kommit ut i skrift vilket även det är fantastisk terapi...haha.

På jobbfronten finns egentligen inte mycket att skriva, trivs fortf. som fisken i vattnet och har hittat min trygga plats även där.
Utvecklas och växer fortfarande i min roll vilket är skitviktigt för mig.
Jag har lärt mig otroligt mycket om mig själv och fortsätter att göra det.
Känner att jag verkligen valt rätt yrke. Detta har såklart patienterna en stor del i. Alla fina ord, uppskattning m.m.

Familjen...ja ni som har barn vet ju hur vardagen ser ut.
Lika ofta som barnen får en att slita sitt hår får de en att gråta av kärlek & lycka. Likaså med gubben om jag tänker efter. Haha... skämtosido.
Att lyssna på hans snusningar här bredvid gör mig alldeles varm inombords ❤
Och våra 3 juveler, finns inga ord. Kärleken är gränslös, såklart.
Men herregud vad jag tvivlar på mig själv som mamma emellanåt. Ibland känns det som att, vad man är gör så blir det fel...även om man vänder ut och in på sig själv.
GAH ! ! !
Men det är väl såhär det är misstänker jag. Inte bara i fam Bark...

Nu blev det ett väldigt långt inlägg men hade mycket som behövde ut...

Kram på er alla fina ❤