Det är den största och viktigaste frågan när det gäller det mesta faktiskt...
För vems skull gör man saker & ting?
För sig själv? Omgivningen? För att "bevisa" för någon specifik person? Söker man uppmärksamhet eller bekräftelse och i så fall varför? Varför är det så viktigt vad andra tycker, tänker och varför är deras syn på en viktigare än sin egen syn?
Jag gillar som ni vet balans. Ibland famlar jag in i snår i tron om att det är ju det här jag vill och trivs med men ändå gnager den där känslan där som talar om för mig att detta är inte "din" vilja Jessica. Visar sig oftast I form av stress & ångest. Då är det tur jag har Carina. Hon är expert på att hjälpa mig att reda ut trasslet och hitta tillbaka till det som är jag och framförallt får hon fram mitt sunda förnuft som har en tendens att rymma emellanåt.
Detta låter enormt luddigt men de som finns nära mig förstår till 110%.
Jag älskar känslan av att trivas, vara glad, sprudlande och helt stressfri. Precis så har min tillvaro sett ut ett tag och jag tänker inte bryta det mönstret för allt smör i Småland. Inte en chans.
För att återgå lite till det jag började med. Bekräftelse är något varje individ är beroende av på många olika sätt och jag är otroligt glad över att jag alltid fått det utan att behöva "kämpa" för det. Jag har en outstanding gubbe som skämmer bort mig ordentligt med fina ord, ömhet, ja, allt det där som bekräftelse står för. En trygg famn att krypa upp i helt enkelt. Finns ingen som får mig att känna mig så älskad, vacker, fantastisk etc som han ❤️ detta är såklart en stor del i varför jag är så trygg i mig själv. Det har jag varit mer eller mindre hela livet men Patriks sätt att se på mig är helt klart en stor del. Sen har jag även mina fina ungar, syskon, föräldrar och vänner som ger mig bekräftelse. Ni alla har en del i vem jag är och jag är stolt över den personen. Ni gör mig till den bästa versionen av mig.
För mig handlar det om att släppa pressen, andas in, njuta och ta saker och ting som det kommer...jag tror det kallas att L E V A !
Hur som haver...jag är jag...och jag vet vem jag är, vad jag står för, även om det är snårigt ibland! Punkt...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar