Imorgon är den här, dagen då jag börjar jobba på Hällefors Vårdcentral. Får fortfarande nypa mig i armen. Känns overkligt. När jag började utbildningen hösten 2014 visste jag ganska omgående att jag ville jobba inom sjukhus/vårdcentral men det är inte speciellt lätt att komma in på dessa arbetsplatser. I alla fall inte på vårdcentraler. När jag sen hade min praktik på Nya Vårdcentralen i Filipstad kom bekräftelsen, det ÄR sånt här jag vill jobba med. Så ni kan ju gissa hur glad jag blev när de erbjöd mig timmar där och det slutade ju inte där. Det ena långviket efter det andra. Jag svävade på moln. Sommarjobbet var spikat. Yes!!! Glad i hågen har jag jobbat på i Filipstad och tänkt att njut så länge det varar och på något sätt har det liksom hela tiden dykt upp mer tid & vik där men jag har hela tiden haft i bakhuvudet att någon gång är det åter igen dags för hemtjänsten men då med mer kunskap & otroligt mycket erfarenhet.
Så en em kom det där meddelandet på FB chatten (de hade ju inga kontaktuppgifter till mig). Meddelandet som förändrade allt och kastade om mina tankar tvärt. Jag kontaktade chefen och vi bestämde tid för ett möte. Efter mötet bollades tankar och funderingar men svaret var egentligen redan klart. Självklart ville jag ha jobbet men med detta dök det ju även upp tråkigheter. Chefen i Filipstad behövde ju informeras om läget vilket för dem innebar en vikarie mindre till sommaren. (Den enda) Inte skoj alls. Jag fick i alla fall ett okej att jobba färdigt den månaden jag lovat i Filipstad vilket kändes bra. Sen är det ju såklart skittrist när man haft så underbara arbetskamrater. Hittade ju några riktiga diamanter där ❤️
Allt har gått så fort. Nu har jag det där jobbet jag drömt om. Och på hemmaplan dessutom.
Allt låter klyschigt men va fan, man ska aldrig ge upp. Man är rädd och nervös ibland men det får fasen inte hindra en från att följa drömmarna. Det är bara att hoppa på tågen som dyker upp...jag har alltid uttryckt mig med att jag har haft en sån enorm tur när det gäller detta men det finns en fantastisk människa som alltid säger såhär till mig:
- Jessica, du måste sluta säga att du har tur. Du har jobbat dig fram och det är just därför dessa tillfällen och möjligheter dykt upp. Tack vare Dej!
Ja så är det ju faktiskt. Hade inte jag varit just jag kanske inget av detta hade hänt. Jag vägrade en praktikplats inom Hfs Kommun då jag jobbat på alla ställen inom äldreomsorgen och jag ville verkligen testa något helt annat. Så jag stod på mig och fixade med hjälp av Terese (som btw byggt upp mitt självförtroende inom detta så det heter duga) en praktikplats utan lärarens hjälp. Sen rullade det på...bra omdöme från praktiken ledde till timjobb och nu står jag här, med ett jobb.
Och ja, nog är jag lite rädd! Haha! Men det har visat sig att rädslan gör mig enormt taggad och skärpt.
Övertaggad antagligen, då jag inte lyckats somna än...
Men nu är det i alla fall natti....
Idag ville den här bönan med på ett tabatapass. Grym tjej är vad hon är!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar