Det är märkligt hur väl jag hör rösten i mitt inre trots att åren eller månaderna passerat.
Vissa röster minns jag som att jag skulle ha hört dem igår.
Är det smärtsamt eller är det en lättnad? Ibland både och.
Det sticker till i hjärtat av smärta när rösten hörs i mitt inre men ibland skänker den mig enorm värme och lycka, lycka över att jag inte glömt.
En del har stått mig nära en del inte så nära men ändå satt spår.
Jag kan fortfarande spela upp i mitt inre hur det lät när farmor svarade i telefonen, alltid på samma sätt:
- Annikki Siimes
Min älskade farmor, min gudmor och den mest fantastiska kvinna jag känt. Alltid så positiv och för att inte tala om skönheten hon bar ända in i det sista andetaget, likaså hennes humor.
Antons röst finns också där i mitt inre, farfars röst likaså och så Franz. Dessa är de som jag har i mitt inre för tillfället. Jag minns speciella fraser och det är oftast fraser som där i livet gett mig ett leende. Det är röster jag aldrig mer kommer få höra...aldrig någonsin.
Hur väljer minnet vilka röster som ska finnas kvar?
Mormors röst minns jag inte alls t.ex. Mer än att den var ganska mörk.
Jag hade så gärna velat att farmor & farfar skulle fått träffa mina barn och varit med på vårat bröllop. Jag har pratat mycket med barnen om dem och de frågar ofta om jag saknar min farmor & farfar. OM jag gör!!!!
Farmor sa alltid till mig när det va struligt med Patrik att jag skulle förlova mig många gånger MEN bara gifta mig en gång. Om hon bara visste vad de orden följt med mig genom livet. Jag skrattar alltid när jag tänker på de orden. Förlovad 3 gånger varav 2 gånger med Patrik och hittills bara gift mig en gång och planen är väl att aldrig göra om det. Jag är glad över att Patrik fick lära känna dem och att de fick lära känna honom, mannen i mitt liv ❤️ Ett mycket bra val enligt farmor.
Hur hamnade jag på memorylane? Haha antagligen en röst som var på besök i mitt inre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar