Amor Vincit Omnia

Godkväll på Er!

Dagen har bestått av Psykiatriplugg och en liten dejt med Sandra. Det verkar i alla fall ta åtminstone 3 veckor innan jag får tenta av Psykiatrin, så imorgon får vi se hur jag ska lägga upp arbetet med socialpedagogiken. Det finns tydligen inga arbeten eller prov klara för den kursen. Konstigt kan jag tycka då vi blev erbjudna att välja den som extra kurs. Jaja, det kommer lösa sig på ett eller annat sätt det är jag övertygad om. 

Idag var det alltså dags för första aerobic passet för terminen och egentligen vill jag inte ens nämna det men som en liten "note-to-my-self" (uttrycket snott från min fina Carina)  så gör jag det. Jag skuttade mest runt som en yrd höna som inte visste vilket ben den skulle stå på. Försökte hålla modet uppe men till slut hade det negativa vunnit. Efter passet gick jag in till gymmet och avreagerade mig på löpbandet. Sprang intervaller medan jag väntade på Carina skulle bli klar med styrkan på passet sen gick jag och körde stretchen. Åååååå vad skönt!!! 

Jag har lovat mig att vara snällare mot mig själv men idag sprack det MEN det gick över efter ventilering med Carina. Det mesta negativa går över i hennes sällskap. Så jag skyller denna tillfälliga sinnesförvirring på PMS. Sen tror jag att jag var så taggad och hade höga förväntningar om den där glädjen jag känt på passen förut, men den infann sig inte. Kanske inte blev som jag hade tänkt mig helt enkelt. Jag är glad att Carina var med i alla fall. 

Nästa måndag SKA det gå bättre och jag ska le när jag går därifrån. 

DÖD efter intervallerna, men lite gladare

I väntan på stretch spanade jag på mina ben, jag gillar dem. 

Att komma hem till sina fina ungar gjorde susen med humöret, det är en sak som är säker. Älskade fina ni. 

Min fina mamma hade plockat och fixat här hemma. Doften av rent mötte mig i hallen. 

Vad gjorde jag utan Er?

Jag är så otroligt glad att mina barn har en sån fin mormor & morfar. 

Idag berättade mamma om överraskningen hon och morfar hade till barnen, och de blev jätteglada. Ni som känner Emil vet precis hur han ser ut när han blir sådär glad att han inte riktigt vet hur han ska bete sig. Munnen spänner sig, hela han skakar nästan och sen det där skrattet. 

När pojkarna lagt sig var det dags för Engla att göra läxan i matte och sen tog hon och jag den vanliga måndagsduschen som innebär hårvård. Jag älskar hennes hår. Det är så otroligt fint och hon är duktig på att ta hand om det. 

Nu ska jag glutta lite på TV, äta kvarg och ladda för en skoldag imorgon.