Jahaja, då var även snart onsdagen passé!
Idag har det varit en jobbig dag med mycket känslor. Både nya och gamla som rivits upp. Lite ketchupeffekt kan man säga. Allt eller inget.
Under en promenad med Ingela fick jag ventilera en hel del om en massa saker. Inte klokt vad jag tycker om den människan.
Det känns som det har matat på med negativa saker ett tag nu men jag försöker hålla huvudet ovanför ytan även om jag får en och annan kallsup emellanåt.
Det är svårt att motivera sig till någonting över huvudtaget när det är såhär, men jag tar en dag i taget så får vi se vart jag hamnar.
Jag är glad att jag har Carina. Även om hon har nog med sitt så finns hon även för mig. Det räcker med några minuter i telefon så kommer jag upp till ytan igen. Hon och Patrik är de enda som vet varenda tanke, känsla, rädsla och hela baletten om vad som försiggår. Ibland vet de fasen mer än jag själv eller egentligen vet jag det redan själv men de behöver säga det till mig!
Alltså ibland känner jag mig som en liten skitunge som varken vet ut eller in...tur att Engla finns och ger mig råd vid de tillfällena. Idag var jag lite ledsen här på e.m och hon satte sig nära och strök mig i håret, så säger hon:
-Mamma, du vet att jag finns här för dej. Vill du att jag sover hos dej inatt? Jag hjälper dej o plocka undan maten också så går vi och myser i soffan sen...OK?
Och så lille Emil,
-Mamma, dä bi ba...(det blir bra) och så den lilla pussen som är obligatorisk när han tröstar.
Till sist lille mini
-Mamma lääässsen...(och så den där bekymrade minen)
Det skär i hjärtat! Ska de behöva trösta mig? Vuxna människa?
Jag hymlar aldrig med känslor så jag berättar alltid vad som är på tok t.ex när jag är ledsen. De ska aldrig någonsin behöva vara oroliga om varför jag är arg, ledsen eller liknande. De har rätt att veta och dessutom är jag livrädd att de ska tro att det är pga dem.
Mina fina ungar. Det bästa som finns. För er gör jag vad som helst!!! ❤️
Nu ska jag försöka sova lite så jag orkar med morgondagens måsten. PLUGGA!!! Träna, ev föräldramöte om det ordnar sig med barnvakt, lite plock inför fredagens pluggdejt & Patriks hemkomst. Ser fram emot fredag. Jag har blivit lovad en riktig brakmiddag av Patrik för att fira mina 32 år i livet. Helt sjukt, 32 år? Den 17 oktober alltså, dagen då jag föddes. Herrejisses...är det nu jag ska drabbas av min första åldersnoja? Haha, Gud nej, livet är underbart och jag är rik, rik på kärlek ❤️ livet började ju inte förrän efter 25 typ. Enligt mig!
Den här fick jag av Patrik på sms här om dagen...älskade du ❤️
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar