Amor Vincit Omnia

Visst har allt en mening, visst är det så? Säg att det är så...för annars är det här outhärdigt! 

Emellanåt känns saker och ting så självklart för att snabbt vända och byta karaktär. Vem gör det här med hjärnan? Vem bestämmer över mina tankar? 

Jag kan älta hur länge som helst men till vilken nytta? Va? 

Gjorde jag det jag kunde, sa jag fel saker ibland? Skulle jag varit mer påstridig? Ja ni förstår var jag är på väg. 

Oftast klarar jag av att styra bort tankarna och lägga locket på en liten stund men sen flyger locket såklart av när jag minst anar det och det är såhär det måste få vara ett tag nu. Även om jag hellre varit en sprudlande och glad Jessica hela tiden. 

Det blir bättre det vet jag, det har jag sett i andra som gått igenom samma sak. Vissa saker blir aldrig som förut men det blir lättare att bära sorgen och förhoppningsvis vända den till något fint.

För det är du värd, alla dagar i veckan ❤️