Underbara Fina Saknade sooool!
Just nu sitter jag här med en kaffekopp och solens strålar mot min vinterbleka hud och det bästa av allt, JAG kisar!
Som jag längtat efter att få kisa pga solens strålar!
Efter helgens turbulens så tar jag denna soliga dag som ett tecken, ett tecken på att det är en perfekt dag att börja leva fullt ut.
Lättare sagt (skrivet) än gjort MEN någonstans måste man börja. Jag har verktygen och stödet ❤️
Carina och Patrik, vad vore jag utan Er?
När jag famlar runt i mörkret finns ni där som facklor, ibland ser jag inte vägen trots facklorna MEN när jag väl gör det är känslan obeskrivlig och lättnaden är enorm. Jag är inte ensam i mörkret, aldrig någonsin ensam!
Livet är inte lätt alla gånger men alldeles alldeles underbart!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar