Amor Vincit Omnia

Varför?

Tårar rullar, jag torkar, tårar rullar och åter igen torkar jag, men till slut finns ingen mening med att torka.

Jag låter dem rulla.

Detta bevisar att jag är ärlig, sann, har känslor, värdesätter & bryr mig om.

Jag kan inte låtsas att solen skiner när det egentligen spöregnar. 

Alltså något att vara stolt över och det är jag.

Det är den här personen jag blivit tack vare mitt förflutna.

Allt är jag inte stolt över men vissa saker var nödvändiga för att forma mig. 

Jag ger av mig själv och väljer att tro att alla är goda fram tills motsatsen bevisas.

Varje gång jag går på törnar lovar jag mig själv: Aldrig mer!

Dock gör jag det...törnarna syns inte till en början och skulle jag välja bort dem direkt så är det ju inte jag.

Jag vill ge alla en chans, det finns faktiskt massor att vinna om det skulle visa sig vara en oslipad diamant! 

Alla människor ska accepteras, men alla människor klickar inte och det måste också accepteras även om det gör ont. 

Det ska inte smärta, det är det enda jag vet och gör de det då är det inte rätt! 

Enkel matematik. 

Jag vill inte ångra eftersom allt sker av en anledning. 

Det som sker nu är att många pusselbitar faller på plats.