Så kom det ett sånt där telefonsamtal...
som jag skrivit om tidigare, allt fryser till is!
Tårarna rullar nerför kinderna och oron bränner hål i magen på mig samtidigt som hjärtat värker för F, E & E som antagligen är ÄNNU oroligare än jag.
Snart vet vi mer men snart är inte tillräckligt snabbt.
Jag vill veta nu!!!
Ett konstaterande, trots sovande barn blir det en vaken natt!!!
Helvettesjävlapisskit att fredag är så långt borta! Jag behöver dej ju nu Patrik!
Min klippa, mitt fågelbo...sparven (som han ibland kallar mig) behöver sitt trygga bo och krypa in i.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar