onsdag 22 augusti 2012

Lördagen den 11 augusti 2012

21.15 sa det PANG (bokstavligt talat) och jag vaknade med ryck.
Trodde först det var bebis som gett mig en redig kick, men sen började jag misstänka att det var en värk.
Sömndrucken som jag var efter att ha slumrat i soffan hade jag svårt att placera känslan och lätet. 

När inget mer hände bestämde jag mig för ett toabesök och sen fortsätta slumra i soffan.
Jag hann inte mer än in på toaletten förrän jag kände hur vattnet rann efter benen.
Okej, det är det här de pratar om, att det smäller till när vattnet går. 

Ringde FL och fick en tid för undersökning kl: 8.30 på Söndagen om nu inget annat skulle hända såklart.
Första värken kom ganska precis samtidigt som jag klickade ner samtalet med FL.
Värkarna kom regelbundet på en gång, 5 min mellanrum för att ganska snabbt gå ner till 3 min. 

Ringde FL igen och meddelade läget.
De ville att jag skulle komma in på en gång, men jag tyckte jag kunde vänta eftersom det inte gjorde så ont.
(var livrädd för att bli hemskickad)
BM lade fram lite argument och jag började själv förstå att vi bör nog åka in. 

Barnvakten tillkallades och vi drog iväg.

Spännande att Diggiloo precis slutat,
trafiken som annars är obefintlig till KGA var nu j****t tät.
Som tur va avtog värkarna lite under bilfärden och det va åter igen 5-6 min emellan. 

Väl inne på FL vid ca 23-tiden var det dags för CTG-kontroll.
HATAR verkligen den biten av förlossningen pga av att man måste ligga ner.
Det kändes som jag låg där i evigheter, men lustgasen gjorde att det åtminstonne kändes lite bättre.
3cm öppen konstaterades.

En morfinspruta och lite bad var min plan nu. 
Älskar att bada,
men va F*N fick ju knappt plats i det "nya" badkaret.
(tacka vet jag det gamla karet de hade)
Jag vill liksom kunna röra mig när värkarna kommer, men det var stört omöjligt i det nya karet.
Så denna gång blev det snabbad vill jag lova.

Körde på med lustgas & höftgung ;) haha

Vid 24-tiden fällde jag denna kommentar till Patrik:
-Fatta vad länge det är kvar tills bebisen är ute
(jämförde förloppet med Emils FL)

Någon gång efter det kom BM in och tyckte att jag lät annorlunda i värkarbetet än tidigare och ville såklart undersöka mig.
N E J blev mitt svar då jag verkligen INTE ville lägga mig i sängen igen,
men såklart fick BM som hon ville.

Här var det visst bebis på G!

01.03 den 12 augusti 2012 kom han ut som stålmannen (ena armen före huvudet) precis som sin bror. 

Våran Älskade nr 3,

Lille Elvin

3470g och 50cm 



Lille Elvin


La Familia på hemresedagen


En stolt 3 barns pappa


Fina Fina Unge


Endast någon minut gammal


Sen blev det lite komplikationer i samband med att moderkakan skulle ut, den ville liksom inte lossna.
(hade ju läst om detta i L´s blogg så jag visste vad som väntade om den inte lossnade) 
När det hade gått 1 timme åkte kanylen in i armen och Dr tillkallades.
I samma stund som Dr klev in fick jag en eftervärk som inte var av denna värld HUA,
och vips så kom moderkakan ut och operationen ställdes såklart in. 
Thank´s God!

Min kommentar till Dr:
-Tack för att du kom och skrämde ut den =) 

Med ett svårtolkat leende lämnade han rummet


Det var en liten sammanfattning om hur det gick till när

Carl Elvin Patrik Junior

föddes! 


Lika förvånade över att han fanns i min mage var vi över att han hade så bråttom ut till oss,
10 dagar före BF och på 3,5 timme (efter 1:a värken) 


Välkommen
till Världen älskade 
Elvin! 

2012-08-12

5 kommentarer:

  1. Jag vaknade också av knäppet, du är bara den andra som jag vet känt av det också =) Skönt att han hade bråttom ut och att du slapp operationen! Kram

    SvaraRadera
  2. STORT Grattis igen :)
    Och skönt du slapp Operation
    Moderkakan satt fast när jag fick Milia =(

    SvaraRadera
  3. Stort Grattis igen till erat tredje söta mirakel!!

    Kram =)

    SvaraRadera
  4. Härlig läsning! Grattis igen, till ert fina mirakel! =)

    Min moderkaka hade ju växt fast i livmoderväggen =/ Å han var ju så nogrann, läkaren, att berätta för mig hur han fått rycka loss den i bitar ;) Tur man är sövd iaf ;)

    kram!

    SvaraRadera
  5. Det är verkligen ett mirakel :)
    Grattis än en gång älskade vän ♥

    Kraam

    SvaraRadera