Morsning Korsning kära läsare...
Idag har jag haft stora TVÄTTARDAGEN och den lär fortsätta även imorgon.
Tog t.o.m med mig tvätt upp till Mamma i Örling,
den där högen ska väck, korgarna ska bli tomma och jag ska ALDRIG mer skjuta på tvättning.
Vad tror ni, är det en omöjlighet eller kommer jag lyckas?
Haha, vore iaf toppen om det vore klart innan Bebis anländer till oss.
Jag fullkomligt HATAR tvätt då jag har så himla få torkställningar, skulle kunna köpa fler, MEN har ingenstans att ställa dem.
Imorgon är det dags för ett besök i Örebro och USÖ.
Efter det blir det IKEA för storshopping till Bebis, så jag slipper tänka på det nå mer.
Måste fasen se till och skärpa mig och få något gjort,
jag stressas av bara tanken på min fullkomliga ofokuserade situation...
HALLÅ,
bebis kan komma när som helst och allt är i en enda stor röra i skallen.
Så med början idag så ska det struktureras upp en hel del inför ankomsten och för och inte tala om förlossningen.
Detta är första gången jag är nervös faktiskt,
de andra gångerna har jag varit så fokuserad och inställd på det mesta så allt har gått väldigt bra och känts toppen trots att Englas FL var långdragen,
men nu,
jag skjuter undan tanken på att föda så fort den ploppar upp i huvudet.
Why undrar jag...?
Jag önskar mig en "Emil" förlossning,
men vad som helst kan ju hända liksom och det blev inte bättre av att läsa L´s blogg.
Haha...
Jaja, men det ordnar sig, ut kommer han ju...
Känns som jag testat det mesta redan,
IVF x2, kejsarsnitt inkl. blodförlust (fylldes på med 3 påsar blod), en vaginal super perfekt förlossning och så nu,
en SPONTAN graviditet.
Så, ja, vad som helst kan verkligen hända känns det som.
Ingenting har ju liksom blivit som vi trott tidigare, någon gillar att skaka om tillvaron för oss.
Jag har alltid (eller kanske inte första gången) haft inställningen att "det kommer göra svinont men själva förlossningen med allt runt omkring är en sån stor fantastisk händelse och smärtan ger något så betydelsefullt tillbaka"...För mig är förlossningen det mest underbaraste och häftigaste man kan va med om ;)
SvaraRaderaSå jag såg ju fram emot denna gången oxå. Räknade kallt med att det skulle flyta på ungefär som tidigare gånger, men tänk så annorlunda det kan bli ;)
Min barnmorska tyckte det gick snabbt och var normalt, men jag upplevde det inte alls så, det var fruktansvärt den här gången. Å iom att det blev som det blev med moderkakan efteråt oxå. Himla tur att man bor i ett land med bra sjukvård iaf :)
Ett minne för livet blir det ju i vilket fall, även om jag hade hoppats på en något mildare variant ;)
Snart är det er tur! Härligt!
Stort Lycka Till!