Hej o Hå!
På morgonen när jag/vi går upp undrar jag alltid hur jag/vi ska få tiden att gå,
men vips så är det e.m och dags för middag.
Detta innebär även att det strax är dags för nattning av två stycken huliganer.
Sen får jag kvällsbesök av Nilla.
Idag kom det...
suget efter rostmacka m. marmelad & ost.
Det har infunnit sig varje gång jag varit gravid, men denna gång kom det vääääldigt mycket senare än det brukar göra.
Så idag bestod våran mellis av just det,
men lille Emil fördrog en tallrik banan yoghurt med cherios.
Jag klickar in hos Lotta stup i ett i hopp om att hon fått åka iväg, men inte då.
Sen väntar jag såklart på att min kära Vän C, att hon ska meddela att något hänt,
i och med att de får åka så kommer MIN/våran dag närmre.
Jag är otroligt glad och tacksam för denna graviditet trots att den verkligen inte var planerad osv,
men nu känner jag mig verkligen klar.
Jag vet att man aldrig ska säga aldrig,
men alltså nu litar jag inte på någon, inte änns när en läkare säger att det är "omöjligt".
Så här måste vidtas åtgärder så det blir "OMÖJLIGT"
Vi är väldigt överens gällande detta, min man & jag.
3 barn räcker gott och väl för våran del.
Hoppas dagen då jag får snosa bebis fossingar är inom en snar framtid!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar