~Forts.~

på gårdagens inlägg...
först vill jag tacka dej C.S för samtalet idag och kommentaren...värmer i Hjärtat!

Idag har det varit mycket ältande om detta med Patriks jobb,
bl.a med mamma, Carina och syster...så skönt och bara få prata om det med någon som kan se det från mitt perspektiv...eller iaf lyssna & trösta!

Jag är så jävla trött på en sak,
och det är denna kommentar:

-Men säg till om du behöver hjälp & avlastning, VI måste ju hjälpas åt allihop för och få det att fungera.

Det handlar INTE om hjälp o avlastning...det handlar om våran SAKNAD av Patrik...allt han missar...
Jag tycker inte det är jobbigt att ta hand om våra barn...jag älskar att vara med dem!!!!!!
Den som alltid fäller denna kommentar tycks tro att det handlar om att det är mycket jobb med barnen och att det är därför jag vill ha Patrik på hemmaplan.
Men så är inte fallet, självklart skulle vardagen vara lättare att få ihop, men huvudanledningen är SAKNADEN!!!

Va fan, det är väl inte så konstigt att man vill vara med den mannen man älskar mest av allt, varje dag!!!?