~8 dagar~

Har passerat sen han kom till världen Våran Lille Emil...

Den 23/2 vid 9-tiden på morgonen tyckte jag att det kändes konstigt i magen, inte sådär jätte smärtsamt men ändå obehagligt.
Brydde mig inte så mycket först, men när jag kände mig kissnödig efter varje gång så tänkte jag att det kunde nog vara värkar ändå.
(känns helt annorlunda när man blir igångsatt vill jag lova)
Så vid 11-tiden ringde jag min mamma och så började vi klocka "värkar"...
När det var ca 10 min emellan ringde jag in till FL för och kolla om det var någon idé att ringa hem Patrik, och det tyckte hon,
men så skulle jag fortsätta klocka och återkomma vid 15-tiden, men vid 14-tiden var de tätare och mycket starkare så då tyckte de att jag skulle komma in för kontroll.
Personligen trodde jag att jag skulle få åka hem igen eftersom jag inte upplevde värkarna så smärtsamma,
men ack vad jag bedrog mig.
När jag suttit med CTG:n en stund kom BM in och sa att:


-Dig skickar vi inte hem inte, för här blir det bebis idag

Efter ca 1 timme var Patrik på plats och jag kunde pusta ut, han skulle inte missa sin sons ankomst.
Värkarna blev tätare o tätare, men jag tyckte fortfarande inte att det gjorde så hemskt ont.
De frågade om smärtlindring och jag svarade:


-Än sålänge behövs inget, så hemskt är det inte.


Så frågade de om hur jag kände inför EDA och den ville jag helst slippa,  men om det skulle bli outhärdigt så var det okej att sätta den.
(tror att det var den som gjorde så att öppningsskedet tog tid med Engla)


BM gjorde en undersökning och konstaterade att jag var öppen 3 cm och då föreslog hon ett bad och en morfinspruta för och se hur det påverkade läget.
Sagt och gjort,
i med sprutan och plums ner i badet...ÄLSKAR VERKLIGEN BADET!
Efter ca 1,5 timmes bad var det dags för ny undersökning och gissa om jag blev paff,
HELT ÖPPEN!


Nu sa BM att om jag ville så kunde jag börja med lustgas...
Mitt svar:


-Väntar gärna med den eftersom jag gärna vill ta till något sen när det gör ondare...


Då svarade hon:


-Men det är snart dags för bebis så du kan kan gott och väl börja med den nu.


-Jaha, men dåså....


När jag väl börjat med den så var jag ju i himlen....sen gick tiden....och ut kom Lille Emil,
med ena armen före, precis som en sann Stålmannen!


Jag är så otroligt nöjd med denna förlossning,
allt gick så himla lugnt och fint...självklart var det smärtsamt, men inte alls lika smärtsamt som att bli igångsatt och pumpas med värkstimulerande dropp. U S C H ! ! !
Det smärtsamma kom ju inte förrän han skulle ut liksom...




Vi åkte hem dagen efter FL,
jag ville hem och vara med Engla & Patrik, inte ligga där på BB alldeles ensam med Emil i borroväsen, dunder, brak och allt oljud som var.


Nu njuter vi bara av tillvaron, att vara en familj på 4 personer <3

Stolt Pappa!

Haha, så skön bild, lika sne näsa som hans Syster hade vid födseln.

(den är upprätad nu)

Emil

2011-02-23 kl: 23.06