Tänk om det fanns...
För tre år sedan vid den här tiden var jag lyckligt ovetande.
Jag visste att det var tufft och att du kämpade men jag hade aldrig kunnat ana att det skulle sluta som det gjorde.
Fan! Jag trodde verkligen att det skulle bli bra ❤ men så blev det inte...
Med facit i hand så förstod jag nog vad som var på gång.
Jag har sett tecknen förut men i andra sammanhang.
Jag glömmer aldrig den där dagen...
Ingen glömmer den.
Barnen pratar om dig och när det är stjärnklart pekar de på himlen och visar vilken stjärna som är din ⛥
Alltid saknad. Aldrig glömd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar