Jag drömde om dej inatt, du var lycklig och du strålade som självaste solen en högsommar dag.
Jag drömmer om dej då & då men den här drömmen var speciell.
Jag kände i hela bröstet att du mår bra.
Jag minns hur kramen kändes i drömmen, jag minns doften, jag minns känslan, jag minns rösten jag minns ALLT!
Alldeles för jäkla tydligt.
Tårarna fylls snabbt på i ögonvrån när jag tänker på drömmen.
Det gör ont att minnas, undra och tänka OM.
Jag avskyr ordet OM.
Tänk OM om inte fanns...?
"Jag gick in i ett hus, till övre plan, jag såg någon stå en bit bort vid ett spa-bad, jag hajade till och en iskall kår gick längs ryggraden.
Jag hann tänka att:
- men ååå då var det en hemsk dröm ändå.
Jag gick sakta i möte med dej, vi var fler men jag minns inte vilka, vi kramades hårt och du förstod vad jag hade tänkt utan att jag sa något.
När vi släppt taget sa du lugnt:
- jag har det bra."
Fan...det var ingen hemsk dröm. Du finns inte längre och det är på riktigt.
Helvettesjävlaskit...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar