Tänkte ta en liten titt på Instagram och ser detta!
Om jag tjuter?
OH JA!
Jag lider med Patrik som träffar sina barn 3 dagar av 7 möjliga.
(finns de som ha det värre, jag vet)
Men det här är VÅRAN verklighet och hade det funnits andra alternativ hade vi såklart anammat dem,
men just nu finns de inga alternativ.
Den enorma saknaden efter sin 3 juveler måste ju vara olidlig.
Detsamma gäller barnen,
ända sen Engla lärde sig veckodagarna har hon räknat från måndagmorgon hur många dagar det är kvar tills Pappa kommer hem igen.
Detta skär i mammahjärtat!
Jag levde lite så med mina stora barns pappa...han pluggade o jobbade i Stockholm o kunde vara borta två, tre veckor...hemma en helg...o sen samma visa igen. Men i det fallet led jag inte. Han brydde sig aldrig om mig eller barnen när han var hemma. Väääldigt knepig människa. Ändå stod jag ut i sju år (fast det hade väl vissa orsaker varför jag inte "vågade" sticka...) Men visst är det tråkigt för de som verkligen lider av att vara åtskillda =(
SvaraRaderaKram o trevlig helg!
Usch lät verkligen inge vidare Lotta! Skönt att du tog steget till sist ändå.
RaderaDet där med att man inte bryr sig om den man lever med el barnen, det förstår jag inte.
Vi lever på hoppet att vi kommer få sova under samma tak varje dag...
Det kommer vi göra men frågan är fortf var i vårat avlånga land o när?
Flytt eller jobb på hemmafronten?!?!