~Äntligen hemma igen~

Äntligen hemma i Hammarn igen.

H A T A R verkligen dessa måsten som har med sjukhus att göra OCH speciellt när det handlar om mina fiiiina fiiiina ungar.

Kunde jag bestämma skulle det inte finnas någon anledning till dessa sjukhusbesök,

men tyvärr så besitter inte jag den makten.

Emil skötte sig super, skrattade & charmade ända in i sömnen, då narkosgasen tog över.

Detta är ett hemskt ögonblick,

att se sitt barn sakta försvinna in i drömmens värld.

Just där, den där millisekunden innan de somnar hör man lite oro och kroppsspråket säger även det att de inte riktigt litar på vad som komma skall.

DET ÄR HEMSKT!

Bet ihop och inte en enda tår lämnade mitt öga,

men där innanför ögonlocket brände det så in i helvette hårt.

1 timmes väntan.

Passade på att käka lunch.

Tur hade vi, rårakor & fläsk stod som dagens.

Alltid något.

VIPS

så hade det gått en timme och det var dags att åka upp till 3:e våningen för att vänta på Lille Emil.

Väntade i ca 30 min

Tjitttjattade med en annan mamma som väntade på att de skulle bli hennes sons tur.

Sen kom sköterskan och sa att Emil hade kommit upp och att han var lite ledsen,

småsprang såklart dit och min första tanke va

Han är inte ledsen, han är ARG!

Hihi, sötnosen var irriterad och arg pga kanylen i handen.

Men efter ca nån minut i mammas famn sov han åter gott och detta gjorde han i ca 1 timme.

Allt hade gått bra och han hade vaknat bra efter narkosen,

så nu återstod bara glasstestet & kissprovet.

(de ska äta en isglass & kissa innan de får åka hemåt)

Sikken tur för Emil, han ÄLSKADE sin piggelin.

Som sagt, nu är vi hemma och Emil är sig själv.

Han har sopat i sig en hel burk med mat och skulle säkert äta mer om han fick.

Inget illamående verkar infinna sig heller.

Nu återstår bara den eviga V Ä N T A N på provsvaren!

suck

Det slår aldrig fel

När man börjat tänka på annat och lagt det där lite åt sidan så brukar brevet dimpa ner i brevlådan som ett hån och klumpen i magen stelnar och blodet i ådrorna fryser till is.

Eller så är det telefonen som ringer och displayen skriker D O L T nummer.

U S C H

Just nu njuter jag i alla fall av att se Emil busa & stojja som vanligt.

Skönt att han verkar opåverkad av narkosen och allt det där.

M E N i dessa lägen saknar jag Patrik nå så vansinnigt mycket.

SAKNAR DEJ!

<3