En såndär dag...

Ibland försvinner den där sprudlande och härliga känslan...
Osäkeheten växer sig större och större inombords.
Jag vet att det oftast handlar om hjärnspöken men den här känslan dyker upp hos mig lite då & då.
Den tillhör liksom mitt jag och när den etsar sig fast går det inte att skaka av sig den.
Jag möter den och går in i min bubbla och där trivs jag när det stormar inombords.
Det får vara så ett tag nu...

Idag efter en minst sagt hektisk dag var det skönt att komma iväg till gymmet en sväng.
Och att möta en rosa/orange himmel när vi gick ut från gymmet var liksom top notch...
Carina o jag styrde bilen mot badplatsen i Grythyttan för att kunna se den bättre. Det går absolut inte att fånga det vackra på bild men vi gjorde ett försök i alla fall...

Nu är både hjärnan & kroppen helt slut och jag ska låta båda parter vila...imorgon är det kortdag på jobbet vilket känns otroligt skönt.

Ta hand om er ❤