Tyvärr börjar jag inse att det kanske är precis så det är.
Barn vet inte bättre emellanåt men vi vuxna som ska vara förbilder till våra barn, borde inte vi vara på det klara med den biten?
Detta och att människor verkar ha jävligt svårt att glädjas åt andra är två saker som gör ont att se...
Jag har inte alltid sagt vad jag tycker till folk när de gjort något bra, fixat frisyren, osv men sen bestämde jag mig för att alltid göra det...det bestämde jag mig för när jag själv fick fina ord sagda till mig från ingenstans. De orden gjorde min dag, säkert veckor och år ;-) men till saken hör att jag blev så jäkla glad så då tänkte jag att då ska jag också börja säga fina saker till folk när jag springer på dem...men detta sitter hårt inne hos många...varför? Vad är det värsta som kan hända? Att någon blir otroligt glad. Är det hemskt och göra någon annan glad?
Jag älskar att göra människor glada i alla fall. I alla dess former. Pepp, komplimanger, kärlek, omtanke, you name IT!
Om man aldrig ger kan man heller aldrig förvänta sig något i gengäld...
Mer kärlek till folket, vad har man att förlora?!
INGET
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar