Har krupit in i magen under hela dagen men nu har den nog nått sin kulm. Bredvid mig snusar han, han som får mitt hjärta att slå dubbla slag, han som älskar mig på ett sätt som inte kan beskrivas med ord, han som jag älskar mer än livet, pappan till mina tre älskade barn och min älskade man men imorgon när mitt alarm tjuter är han inte kvar.
Han har pussat mig och barnen hej då flera timmar innan det och vi har antagligen inte änns märkt det. Ibland vaknar jag till men inte alltid.
Det är alltid värst när vi fått vara lediga såhär länge tillsammans. Som tur är blir det en kortvecka som start i alla fall, alltid något.
Värst är det i alla fall för honom, som måste lämna oss. Jag och barnen har ju varandra och vi är i vårt hem. Älskade Patrik ❤️
Jag vet ju av erfarenhet att detta inte känns såhär jobbigt hela tiden men när det gör det är det så sjukt jobbigt så fy bubblan alltså.
Nu ska jag försöka blunda och hoppas på att jag somnar ganska omgående.
<3 Kramar
SvaraRadera