Hjälplöshetens Tårar

Ikväll gråter jag floder!

Floder av hjälplöshet...

Älskade fina Vän ❤️ 

Jag kan aldrig förstå men det jag känner gör tillräckligt ont! 

Jag älskar dej till månen och tillbaka! 

Härifrån till evigheten...

Morgon promenix

Just nu sitter jag på jobbet sen ca 20 minuter tillbaka.

Tog mig en morgonpromenad hit men hade jag vetat att jag skulle orka hålla ett sånt högt tempo hade jag givetvis inte gått hemifrån så tidigt ;) 

Jaja men nu har jag hunnit fixa kaffe till kommande arbetskamrater och det uppskattas. 

Nu är det bara ett arbetspass kvar till en ledig dag! 

Jag fullkomligt älskar att vara ledig måndagar och imorgon får jag träffa alla härliga träningsflickor igen ❤️ 

Ha en fin dag allihopa!  

Där satt den...

För ett tag sen satte jag upp ett mål till sommaren...

5km skulle jag klara att springa utan minsta lilla paus. 

Det hände idag. 

(tiden var väl inte den bästa (33min) men jag klarade det utan uppehåll i alla fall) 

Min 2:a seriösa löprunda sen skolan typ. 

BAM!

Då ska jag även poängtera att jag är verkligen ingen löptjej men det kan nog ändras ;) 

Fan vad glad och stolt jag är! 

Nu är det natti natti här...imorgon är det dags för jobb igen :0)

Pirrig pirrig pirrig

Det här med att vänta är ju verkligen såååå sjukt jobbigt! 

Jag tänker konstant på det här med utbildningen och försöker hitta back up planer om jag inte kommer in MEN det är svårt när man vill något så himla mycket. 

Igår var det informationsmöte om upplägget och bidrag osv.

Allt verkade kanon bra och viljan blev såklart ännu starkare. 

Efter midsommar vet jag hur det blir och får ta framtiden därifrån. 

För tillfället försöker jag ladda för ett STEPpass...går trögt...är sjuuuukt trött men det är bara att bita ihop!!! 

Snart är jag hemma igen och får bädda ner mig i sängen...längtar! 

Ha en fin kväll...❤️

Måndag

Idag är en bra dag. 

I några veckor har jag varit helt ur balans på de flesta plan.

Skitit i allt vad "bra" kost heter, tappat humöret lätt, varit ledsen, likgiltig, arg, besviken ja de flesta negativa känslorna har dykt upp lite då & då. 

(Beror delvis på all sockerkonsumtion skulle jag tro)

Som tur är har jag i alla fall skött träningen någorlunda annars hade jag nog legat kvar på botten ett tag till.

Men i alla fall, idag är en bra dag.

Jag börjar hitta tillbaka till mig själv och det positiva. 

Började dagen med jobb 7-14 sen en snabbvisit hos Carina & Lilla Tyra. (fick även träffa 3 busig pojkar) Åååå vad jag tycker om er hela bunten ❤️ Ni gör mig glad! 

Vid 15 var det dags för cellprov och spiralinsättning. 

Inte så värst trevligt men nu är det gjort och jag hoppas provet är OK samt att spiralen kommer fungera för mig. Allt med hormoner är uteslutet så då fanns det inte så mycket kvar att välja på tyvärr.

 

Sen var det bara att samla ihop unghögen, Engla var hos en kompis och skulle köras till kvällsgympan sen hämta Emil & Elvin.

Jag mötte en liten Elvin som såg ut och ha gått något varv i en boxningsring. 

Fläskläpp och trasig tand. Min lille vilde. 

(han hade ramlat när han sprang ut)

Så imorgon är det ett besök hos tandläkaren inbokat. 

Väl hemma väntade mamma och jag stack iväg på ett dubbelpass på hälsans hus. 

Aerobic & Funktionell styrka...

Träning är som balsam för själen. 

Vid 19.30 tiden var jag hemma igen och tjitt tjattade lite med Nilla som bytt av mamma. 

Även det tjitt tjattet gjorde mitt hjärta lättare. 

Ibland måste man bara få vissa saker ur systemet. 

Inte bära på all skit själv...det måste ut! 

Imorgon hoppas jag på ytterligare en bra dag ❤️

Natti Natti! 

Carina, Nilla & Heli...ni gör underverk när jag är en enda stor bajshög ❤️ 

Saturday

Slapparlördag it is! 

Igår jobbade jag kväll och vissa jobbpass känns mer som fritid än just jobb.

Jobbade med Sandra & Nina och kvällen bara svischade förbi. 

Två helt fantastiska brudar. 

Jag tog även premiärturen på cykel till och från jobbet. 

Perfekt när man varit lat under dagen, det blir i alla fall 1 mil fram och tillbaka. 

Under dagen igår skrev jag rent min ansökan till USK:a utbildningen och lämnade in den men mina förhoppningar är inte värst stora då det är väldigt många sökande.

Nu har jag iaf gjort det jag kan så nu är det upp till ödet så att säga. 

Förresten, såg ett klipp på FB som vädjade till att man inte ska lämna barn i bilen under varma & soliga dagar. 

15 minuter räcker för att det ska bli en dödsfälla för ett barn. 

Jag tittade i alla fall på filmen och tjöt och tjöt och tjöt. 

Finns det verkligen människor som lämnar sina barn i bilen för att gå in och storhandla? 

(Jag har också lämnat barnen i bilen när jag sprungit in på ica jouren för att handla något snabbt och då har alltid Engla varit med som är äldre och passar Emil & Elvin) men i den här filmen är hon inne i affären väldigt väldigt länge och öppnade inte änns ett fönster plus att barnet knappt kan ha varit 2 år.

(Filmen är från USA) 

Jag känner lika mycket ilska för de som lämnar sina djur i bilen. 

Ja nog om det. Det var en hemsk film i alla fall. 

Days to remember

Jag är fullkomligt förälskad i denna lilla varelse ❤️ 

Hennes bröder är minst lika underbara.

Idag när jag kom dit var de uppe vid hennes sida på ett ögonblink, strök på henne, tittade på henne, berättade om henne, ja helt fantastiska och kärleksfulla pojkar. 

Jag kan knappt titta på bilderna Carina skickar på henne utan att börja lipa och jag antar att jag kommer lipa många gånger till. 

Det är få barn som framkallar dessa känslor hos mig. (Förutom mina egna då) 

Kan inte riktigt beskriva känslan. 

Min systers dotter Emilia är också en av dem. 

Jag minns så väl när syrran berättade att hon skulle börja dagis och från ingenstans började jag gråta och hulka fram:

-hon har säkert en såndär söt liten ryggsäck också

Haha....detta ögonblick glömmer jag aldrig.

Det är bara en av alla miljontals gånger jag gråtit över lilla Emilia och imorgon fyller hon 9 år. 

(Hennes första dagar i livet grät jag mer el mindre konstant under min vistelse i Nykvarn)

Jag tycker såklart om alla barn i min omgivning men vissa borrar sig in lite extra i hjärteroten om man kan uttrycka sig så? 

Nog om detta...annars är det snart dags för tårar igen! 

Igår styrde jag & kidsen bilen mot Nykvarn för lite valborgsfirande och såklart en blivande 9-åring. 

På e.m kom även Patrik och Sami dit. 

Vi grillade och hade allmänt mysigt och vid 19-tiden tändes brasan och grannskapet samlades hos syster och Fredrik.

De har en helt underbar grannsämja därute i Lillbacka. 

Barnen lekte och hade superroligt. (Uppskattar det till minst 15 kids) 

Som vanligt när vi 3 syskon kommer ihop tjoas det och stimmas till alldeles för sent/tidigt. 

Vid 02.30 kom vi i bingen och imorse när jag vaknade av lille Elvin som stod i sängen och ropade:

-Suuuussssuuu (Susannes smeknamn) 

Var jag väldigt glad att bubbelglasen var i en helt acceptabel mängd. Puh! 

Härligt att han ropade på moster och inte oss. Hihi! 

Patrik lyfte ner honom och både han & Emil traskade iväg in till syrran och mös ner sig ist för till oss. 

Underbara ungar. 

Ska dock tillägga att efter ett tag kom de även och mös med oss ;) 

Det blev en sem frukost och inte alls långt efter att den intagits styrde vi bilen hemåt igen.

Jag tycker det är skönt och komma hem i tid så man får lite tid hemma innan det är dags för kvällen. 

Nu är ögonlocken tunga vill jag lova....Natti Natti ❤️