Finns inga ord som kan beskriva lyckan och alla andra känslor som svämmar upp inombords när jag tänker på vad livet gett mig och vem jag får dela allt det här underbara med.
Patrik & Jag brukar sitta och prata om tiden när vårat förhållande började bli mer "på riktigt".
Vi var trots allt bara 12 år när vi blev tillsammans.
Den 3:e december 1994 <3
Båda sitter med ett stort leende på läpparna.
Vi har verkligen fått allt vi drömt om.
Bröllop, barn, hus utanför Hfs, rest, ja det mesta vi drömde om när vi var yngre.
Både gemensamma & personliga drömmar har vi lyckats fullfölja.
Det har såklart inte varit en dans på rosor jämt men so far so good!
Tycker det är ganska mysigt när vi sitter och pratar om förr.
Hur vi skojade om antalet barn t.ex.
Patrik har sagt 3 vid något tillfälle och jag skrek rakt ut NEJ!
Eftersom jag själv har 2 syskon och det var mycket tjafs så var det inte tänkbart. (Det här är alltså när vi var typ 13-15 någonting)
Innan vi visste att det här med att bli gravid inte är bara.
Patrik hade sina namn klara.
Jesper & Vendela ända tills en nära bekant fick en Jesper men Vendela kvarstod ända tills Fröken Engla Bark var ca 2 timmar då han ändrade valet just till Engla för min skull.
(Jag hade också bestämt mig för Vendela tills bara någon dag innan fl.)
Jesper byttes ut mot Emil och tänk, en Emil fick han. (Vi)
Mina namn var Jennifer & Jonathan minns jag men idag är det namn jag inte alls kan tänka mig.
Inget fel på namnen mer att de inte passar in med mig.
Efter de namnen är det bara Vendela som jag klickat 100% med faktiskt. Emil föll sig så naturligt.
Han kallades t.o.m för Emil när han låg nerfryst som embryo på USÖ.
Jobbigt om det hade blitt en tös men vi var verkligen toksäkra på att det måste vara en Emil.
Resor var också något vi drömde mycket om.
Patriks familj har alltid rest mycket och varit i fjällen osv.
Vi har varit utomlands 1 gång när jag var liten och aldrig till fjällen.
Jag åkte slalom första gången när jag var ca 12 tror jag, på en skolresa.
Vi var mest i Finland och på husvagnssemester när vi var små OCH vi älskade det. (Gör än idag)
Rest har vi också gjort.
Massor tycker i alla fall jag och även varit till fjällen en hel del.
Det är två saker jag verkligen älskar.
Vid dessa tillfällen är det verkligen slapp & mys till 1000 och inga måsten finns.
Lika mycket nu som innan vi fick barnen.
100% fokus på varandra <3
Att Patrik startade eget är heller ingen big shocker.
Hans pojkdröm från väldigt tidig ålder.
Inget jag alltid gillat men har börjat accepterat läget mer & mer.
Idag ser jag även de positiva med det hela vilket tog vääääldigt lång tid att göra.
Själva företagsgrejen var väl rätt OK från start MEN det här med att ligga ute var största problemet, men det har gett mig och oss så mycket mer än vad det har skadat.
Så med facit i hand blev det rätt bra ändå. Haha!
Ja ni fattar, det här inlägget skulle kunna bli en väldigt tjock bok...
Dit jag ville komma är KÄMPA för det ni vill ha och det ni vill uppnå med livet.
Ingen dröm är för stor för att förverkliga.
Det enda hindret är ni själva.
Ingen annan kan stoppa er OM ni själva inte tillåter det!
Saker dyker upp efter vägen MEN det finns alltid en lösning.
Den korta vägen är inte alltid bäst en del saker behöver mer tid än andra.
Det är inte alltid enkelt men det är inte meningen heller.
Nöj er aldrig med det NÄST bästa, ni förtjänar det BÄSTA!
Tjipp Tjopp
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar