Jag vill inte bry mig
Jag vill inte känna
Jag vill inte analysera
Jag vill inte fundera
Jag vill inte klandra mig själv
Jag vill inte vara ledsen
Jag vill inte älta
MEN ändå väller tankarna & känslorna upp inom mig vid vissa möten.
Jag vill bara ignorera känslan av obehag
Jag vill säga & göra det jag känner för just där och då men spärren hindrar mig.
Spärren kallar jag för "känslan", känslan som säger:
-Nej, det är inte okej.
Håll dej i bakgrunden.
Säg inget
Gör inget
Bara va
Det är inte som då!
Varför är det så svårt att låta det vara så?
Antagligen för att jag bryr mig, känner, analyserar, funderar, klandrar mig själv, är ledsen och ältar.
Inte idag, inte imorgon men någongång blir det bra och jag kommer känna mig bekväm i dessa situationer.
Känner likadant ibland, tror vi alla gör det till och från.
SvaraRaderaTyvärr finns det inget magiskt trix som kan trolla bort det hela och ibland är det helt ok att känna dom känslorna och förhoppningsvis växer man och lär sej av de känslorna.
Men jag hoppas att de positiva känslorna m.m. har överhanden för det mesta, för det är dom du förtjänar att känna =) Jag vet att du är en stark kvinna med huvudet på skaft, vett bakom pannbenet, sisu i själen och med mycket kärlek inom dej, så glöm inte bort det!
Hoppas att allt är bra annars. Kramar till er alla från oss alla <3