Amor Vincit Omnia

Pang Bom Down we Go!

Japp så känns det...
När man sakta men säkert börjat acceptera & känna harmoni ja då kommer den där smällen som egentligen inte är hela världen MEN ändå gör den så allt raserar.
Magen ballar ur, tårarna rullar, kroppen slår bakut och stressen är ett faktum.

Jag intalar mig att jag skiter i vilket, jag är ju van detta,
men jag blir nog aldrig van.
Det är lika jobbigt varenda gång.

Jag är beroende av vetskapen, det är den som håller mitt humör uppe så när det händer något som inte va planerat så rasar allt för mig.
Jag hittar inte vägen ut ur kaoset och ilskan vinner.
Jag vill inte att ilskan ska vinna, men det gör den...ALLTID!
Jag vet det.
Sen kommer tårarna och maktlösheten.
ALLTID!

Är det såhär JAG vill ha det?