Mitt i natten...
Klockan är 01.52.
Jag ligger klarvaken och lyssnar på regnet som som svalkar luften där utanför fönstret.
Fönstret är öppet och lite då & då kommer det in svalkande vindpustar som stryker mot huden.
En angenäm känsla.
Lite muller hörs också med jämna mellanrum men som tur är verkar det hålla sig på behagligt avstånd.
Jag gillar inte åska.
Just nu är det just sådant jag INTE gillar som kretsar innanför hjärnbalken.
Läser bloggar och får ångest för allt möjligt.
Andas in och andas ut samtidigt som jag intalar mig själv att "tagga ner" och sortera bort negativa tankar.
De hör inte hemma hos mig just nu.
Just nu är jag glad & tacksam för saker och ting som just JAG blivit tilldelad här i livet trots att jag inte alltid handlat efter regelboken.
Klockan är 02.04.
Mullret är inte längre på behagligt avstånd inte heller blixtarna.
De lyser upp sovrummet alldeles för ofta trots nedsläppta persienner.
Hjärtat rusar där inne och jag känner varje hjärtslag mot handen som vilar på täcket.
En känsla jag inte trivs med.
En känsla som påminner om obehag, att inte ha kontroll & ångest.
Varför kommer alla dessa tankar när mörkret kommit?
Var finns av och på knappen när man behöver den som mest?
När det är ljust behövs ingen sådan.
Nu är mullret och blixtarna så nära att det skallrar omkring mig.
Regnet tilltar också.
Likaså hjärtslagen & tankarna.
Dags att bryta cirkeln.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar