Amor Vincit Omnia

Varför?

Vad är det med mig och detta nattsuddande egentligen?
När jag nattat alla barnen strax innan 19 ikväll tog jag med mig datorn och bäddade ner mig i sängen.
Tänkte fördriva tiden lite innan "Maria & Mindy" började vilket jag också gjorde men det programmet är ju slut för längesen och jag sitter fortfarande här och ugglar.

Borde sussa för längesen,
imorgonbitti kommer mami hit och passar Emil & Engla medan jag & Elvin åker på 6 månaders besiktningen.
TACK finaste finaste Mamma...
Ska bli spännande och se hur det ser ut på längd och viktkurvan nu när han äter mer fast föda.
Läkarbesöket är alltid skrämmande tycker jag,
men det hänger väl ihop med Emils kaotiska första månader antar jag.
Ska förhöra mig lite om RSV också.
Framförallt hur prognosen ser ut för just Hällefors i nuläget och vad de tycker att man ska göra för att undvika smitta.
Man kan ju vara smittobärare även om man själv inte är sjuk.


Såhär såg det ut när Emil blev sjuk i RSV:

Han var lite snorig o dann men inget märkvärdigt sådär,
så vi åkte ner till GBG som planerat för att få hans hjärfel opererat.
(pratade med dem där nere om de tyckte vi skulle komma trots lite snuva)
De tyckte de eftersom han verkade frisk för övrigt och ingen feber.
Väl där gick de igenom honom med allt som tillhör operationen osv, kollade tempen och till sist ville de ta ett prov ur näsan för att försäkra sig om att det inte var något virus på gång.
(sövas med ett luftrörsvirus innebär VÄLDIGT stora risker)
Det testet skulle vi få svar på morgonen efter.
Fortfarande inget märkvärdigt mer än lite snuva på lille Emil, men vi använde näsdroppar och det hjälpte en hel del.

Morgonen efter när vi kom till avd visade testet att han hade RSV.
Då sa de att han antagligen var i startskedet och att de närmsta dagarna kunde bli värre eller så skulle han antagligen inte påverkas mer av det.

Vi åkte hem igen då de inte ville söva honom. (såklart)

Första natten hemma var helt lugn och ingenting verkade vara på G och Patrik åkte till Sthlm och jobbade som vanligt.
Jag åkte åkte upp till Örling och umgicks med mamma & pappa.
Emil var fortfarande helt okej,
men sen senare på kvällen när vi satt och tittade på TV tyckte jag han verkade ansträngd i andningen och sen gick det jävligt fort.

Jag sprang ner med honom och ut på trappen för och se om han skulle bli bättre och få lättare att andas men icke,
pappa ringde 112 och ambulans tillkallades.
Under tiden där slutade han helt att andas och sen minns jag faktiskt inte hur illa det var men jag stod med honom ute inlindad i en filt och blåste in luft i munnen på honom med jämna mellanrum.

Här önskade jag så att han åtminstonne skulle orka skrika eller jämra sig,
men han var helt likgiltig...blicken helt tom liksom.

Ambulansen kom och vi åkte iväg till USÖ!

Där fick han inhalera var 3:e timme under hela natten och morgonen.

Usch och blä...hemska bilder på näthinnan dyker såklart upp.
Hoppas innerligt att kulmen snart vänder neråt!