måndag 23 juli 2012

Ibland krossas

förtroenden, visst är det så, men det smärtar i bröstet lika mycket varje gång.
Jag ser det som ett tecken på att man faktiskt är en människa och människor har känslor.
(iaf de flesta av oss)

Man kan vända och vrida på saker i oändlighet,
men ändå inte komma fram till samma åsikt och detta tycker jag är precis som det ska vara.
Man tycker olika,
en del accepterar det andra inte.


^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^

På onsdag Välkomnar vi v. 36 och det närmar sig med stormsteg.
(personligen tror jag på en övergång)
Igår gjorde vi gipsmagen som vi tänkt göra i evigheter, men det har liksom inte passat.
Nu är den iaf gjord och nr 3 har fått sin bostad förevigad även han.

Det här med namn är ju verkligen inte så lätt hörrni,
men vi har nog enats nu om det nu inte skulle visa sig vara någon helt annan vid ankomst tillfället.

Alla förberedelser inför Litens snkomst är helt och hållet lagda åt sidan.
Inget är förberett känns det som.
Vid tidigare graviditeter har jag varit riktigt förberedd,
men denna gång har jag noll koll känns det som.
Ingen BB väska packad, ingen vagga/säng bäddad, inga kläder framtagna osv
men jag antar att det går lika bra ändå.
Det blir som det blir helt enkelt.

Efterlängtad är han i alla fall!

^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^

Sen har vi ju en Liten 1½ åring här hemma som ska skolas in på Lilla Pyret mitt upp i alltihopa.
Liten har blivit Stor!
Tiden går alldeles för fort.
Det blir hektiskt här i augusti.
Något vi ser fram emot är hösten, då Pappan i huset börjar jobba skift.
Hemma 7 dagar & borta 7 dagar.
Varannan vecka blir ju som en semetser vecka.
Ska bli jätte skönt för alla,
speciellt för honom som får vara mer med barnen och bli en del av deras vardag.

^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^

Hur mycket ska man behöva sova för att känna sig utvilad?
Tors - Sön sover jag i regel från 24.00 - 11.00 + en middagslur på e.m och ÄNDÅ är jag kroniskt trött.
De dagar Patrik är i Sthlm sover jag i alla fall minst 9 timmar per natt + att jag vilar när Emil sover mellan 10.00 och 12.30.
Hur kan man vara såhär trött???
Hb värdet är bra och jag äter järntabletter.
GAH!


Nu vankas det strax mellis här....



1 kommentar:

  1. Ojojoj va trött jag var i slutet på den här graviditeten ... Men det går ju över ;)

    Skönt för er att få hem pappan i huset lite oftare :)

    SvaraRadera