På bara ett par sekunder
befinner man sig åter igen i det där tillståndet som sätter hjärtat i halsgropen och blodet fryser till is.
Man tror det värsta lagt sig och man blivit lite lugnare trots tidigare händelser,
men tydligen inte.
När jag trodde jag landat och bearbetningen stillat sig lite så POFF, bara på någon millisekund befinner jag mig åter där,
där rädslan tar över varenda liten muskel & kroppsdel.
Tårarna nära,
men jag måste agera.
JAG VILL INTE VARA ENSAM
är den tanken som slår en som ett knytnävsslag!
(säkert inte så farligt/allvarligt som man tror vid första sekunden)
MEN,
känslan kommer tillbaka på en millisekund och man återupplever ALLT igen.
Jag e aldrigt långt borta vännen det vet du♥
SvaraRaderaKraam