Det finns så mycket jag vill skriva om och massor med tankar, men än finns inte orken och formuleringen känns klumpig och ogenomtänkt, så dessa inlägg lyser med sin frånvaro.
Helgen som varit va ju en skithelg egentligen, men positiv som jag är ;) så väljer jag att se ljusglimtarna:
En snabbvisit hos syster m. barn
(för att få några timmar med min man som jobbat hela helgen)
Mello mys med Mami, Papi, Lillebror & Malin i Örling, där vi blivit rejält bortskämda
Söndags mys hos fam Persson
Så det har ju inte gått nån nöd på oss egentligen MEN inget slår ju känslan att få krypa ner i sängen med min håriga och goa karl!!!
Jag är inte heller gjord för att klara såhär många dagar utan klapparna på rumpen, pussarna, kramarna ja allt det där ni vet som hör kärleken till!
Vem är det?
Så jag tankade rejält i fredags för att klara detta, men känner mig redan tömd och behöver påfyllning!
Kompensationen är god, det vet jag!!!
Men just mitt i eländet känns det trist, helgerna är liksom heliga.
Det finns inget bättre än att bara ha lugna mysiga familje helger.
Allt det där andra känns ganska långt ner på prio listan faktiskt, med risk att låta som en tråkig gammal tant, men sån är jag!
Jag hinner med annat när mina barn är inte vill tillbringa tid med sina päron, vilket inte dröjer!
Tiden går alldeles för fort och jag vill njuta av varenda sekund!
Jag brukar faktiskt tänka på följande sätt om det är struliga nätter, bråkiga dagar ja när det är allmänt kämpigt (oftast pga en trött mamma) att det finns mammor och pappor där ute som skulle offra det mesta för att få gå upp 1000ggr per natt för att trösta, diskutera om rätt o fel med sina äldre barn m.m
Jag har faktiskt turen att för det första änns ha 2 fina ungar, de lever och finns kvar hos oss
och för det andra det finns de som har det 1000ggr värre!!!
Tappade tråden lite...men det kom liksom bara över mig hur lycklig jag är över min fina familj!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar