~Mitt i allt~

Idag har min fina stora Prinsessa tagit hål i öronen, och jag kan säga såhär, tur de tar båda hålen samtidigt.
För jag undrar hur många barn som är villiga att utsätta öra nr 2 för samma grej som öra nr 1 just utsattes för?
(antagligen INTE min dotter i alla fall)
Engla var duktig när hon väl samlat mod till sig...men det tog tid ;)

Alltså hon har ju tjatat hela veckan om dessa hål och jag har sagt att vi kan åka och testa, men om Du nu inte vågar/vill så är det okej...man måste inte!!!
Väl där,
hon fick välja vilka örhängen hon ville ha, de tvättade öronen, ritade prickarna, MEN sen var det STOPP när de visade "pistolerna".
Då hoppade hon ner och visste nog inte riktigt vart hon skulle ta vägen,
så jag frågade om vi skulle strunta i det och vänta till en annan gång,
men det ville hon visst inte...hon skulle ha hål i öronen...men blev åter igen skraj när "pistolerna" kom fram.

Vi lämnade plats åt andra barn och tog en tur med bilen...
Försökte berätta för Engla att hon absolut inte var tvungen, men hon måste bestämma sig eftersom vi annars skulle åka hemåt ist för och snurra i Filipstad.
Hon hade bestämt sig...Jag ska ta hål i öronen...
Så efter lite glass åkte vi tillbaka dit, men denna gång BARA hon och jag, de andra fick vänta i bilen.
Vi pratade en stund utanför om hur vi skulle göra medan vi väntade på hennes tur.
Engla sa att TEAMWORK skulle fixa det där hålen...
Vi bestämde oss för teamwork...
Gick in, och rädslan kröp sakta fram igen, MEN hon fick plocka med lite bokstäver under tiden och då helt plötsligt var det grönt TROTS att de tog fram "pistolerna"...
1 2 3!!!  2 fiiina rosa pärlor i öronen...
Kommer aldrig glömma hennes blick när det var klart, hon såg ut som ett stort frågetecken...tårarna började rulla nedför kinderna, och nästan på mig också ända tills jag insåg att det INTE var pga smärtan tårarna kom, utan av STOLTHET & LYCKA!
Hon utbrister:

-Jippi Hurra för Engla, jag har tagit hål i öronen, TEAMWORK! jag sa ju att de skulle funka...

Detta skrek hon typ 3000 gånger + en massa annat  =) härliga unge!
Hon var så himla stolt och glad så ni anar inte...Jag också såklart! 

Tackade Maria & Marie för deras otroliga tålamod...och deras sätt att handskas med situationen.
Sen ut i bilen där de andra väntade....
TADAAAA var det första Engla sa när hon klev in i bilen.
Sen babblades det oavbrutet om håltagningen
och ett samtal till Pappa såklart...där hon noga förklarade proceduren...men med sina egna ord såklart:

-Först var jag lite skraj för det var läskigt, men sen vågade jag, visst mamma, gimmi fow!
(give me five)


Nu är det gjort och enligt henne själv gjorde det faktiskt INTE ont över huvudtaget...


Nu hoppas vi bara att det läker fin fint och att vi slipper "problem"...