Idag har jag fått svälja stoltheten och erkänt mig besegrad av smärtans hårda tag.
Efter ett långt & tårfyllt telefonsamtal med min Älskade man,
svalde jag alltså stoltheten och tog H J Ä L P av svägerskan...Hon fick hämta mig och Engla eftersom jag inte änns är kapabel till att köra bil.
Så nu har vi checkat in här i Kröken, och jag hoppas innerligt att jag inte har lika ont i morgon...
Men Nilliz kör iaf kidzen till dagis...
Sen får vi se hur eftermiddagen ser ut och känns.
Denna vecka kommer bli låååång det är en sak som är säker iaf...men vi får ta en dag i taget.
Saknar verkligen Patrik redan...kan knappt prata med han i tele utan att börja lipa...men snart är denna pers över...men med mitt flyt så går jag väl över 2 veckor...
Jaja, huvudsaken är att Räkan mår bra!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar