Ibland har man en såndär smärta i Hjärtat som inte beror på änns egen tillvaro,
man känner helt enkelt smärtan åt någon annan.
Jag är en människa som lider nå fruktansvärt när "nära" Vänner el. Familj har
det jobbigt eller bara har lite hjärtesorg.
Sorgen som befinner sig i Hjärtat är helt klart den värsta smärta man kan uppleva,
men när den smärtan ger vika för något vackert,
då var det helt plötsligt nödvändigt att få känna den.
Utan smärta kan man inte heller känna det Vackra och genuina.
Alla förtjänar Lycka, Kärlek, Passion, Skratt o allt vad det vackra har med sig.
När jag är bland människor med hjärtesorg,
då inser jag att det jag har blivit tilldelad i mitt liv verkligen är genuint & vackert.
Man lär sig verkligen att uppskatta det man har.
Patriks & Min kärlek till varandra växer sig starkare & starkare för varje dag,
och i samma takt även kärleken till vårat liv och allt vi har tillsammans,
framförallt alla saker vi kommer att få uppleva tillsammans.
Många säger att småbarns åren kan orsaka väldigt mycke turbulens i ett förhållande,
och att det krävs mycket energi för att orka med det där "lilla extra" i vardagen,
men VI håller inte med,
vårat förhållande har blivit både starkare & mer kärleksfullt sen vi fick Englisen.
Kanske beror det på att vi diskuterade just det där lilla extra ganska mycket innan
hon föddes,
att man absolut inte får glämma bort varandra och våra egna behov i strävan efter
att vara en bra förälder.
det där "lilla extra" behöver inte vara något speciellt eller lyxigt,
en klapp på rumpan i förbifarten,
frågan: Hur du haft det idag Älskling ;?
en låååång kram,
en puss i nacken när man står vid spisen,
TIDEN,
att ta vara på den när man har den,
t.ex att ha sina kvällar tillsammans när barnen sover,
mysa i soffan,
självklart kan jag hålla på och räkna upp saker i evigheter,
men alla har olika uppfattning om det sär "lilla extra".
I vårat fall är det de små detaljerna som får pusselbitarna att passa ihop.
(sen har vi såklart massa andra små saker som piffar upp tillvaron,
men alla saker vill jag inte dela med mej av)
Vad ville jag ha sagt med det här?
Jo, sålänge det finns kärlek & passion är inte racet kört,
men dör dessa 2 kan vägen tillbaka bli väldigt mycke guppigare...
Så, keep the fire burning ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar