Det finns några få människor i denna kommun som jag
verkligen INTE kan förstå mej på?!
Men tyvärr måste de finnas där som en nagel i ögat.
Hur tänker de?
Hur prioriterar de?
Vad vill de?
Vad kan de egentligen?
NÄR? ska de inse att de är förlorade...
Då menar jag på ett sätt där ensamheten har vunnit!!!
När familjemedlemmarna är de enda som vill tillbringa
tid med dem...
Trist, Tragiskt och jävligt sorgligt!!!
Men de har ju som tur är inte insett det själv utan tror att
de är alla andra det är fel på...
Nu gäller det bara för mej att välja MIN utgång i detta...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar